Varje fredag har vi we träning i ridhuset. Kan en fredag kväll bli bättre än så? Nej verkligen inte! Från början var de lite ostrukturerade eftersom vi inte riktigt visste hur vi skulle lägga upp det. Sen några veckor så har börjat träna på bana varje fredag och inte bara enstaka hinder och det ger verkligen så mycket mer. Ett plus är ju att hästarna älskar det!

Tjejen har börjar tagga igång ordentligt de sista gångerna, igår hade överskottsenergin gått till nya nivåer så då stod vi på bakbenen några gånger och skutta lite med bakbenen är vi också duktiga på. Hon är då vigolant min lilla tjej. Tur hon går att kontrollera iaf trots överskottsenergi.

Så fort vi börjar rida banan så blir hon hel skärpt hon har verkligen fattat grejen och vill verkligen göra rätt hela tiden.

Imorgon ska jag på grönt kort kurs i Boden, för i sommar planeras den första we tävlingen i norrbotten att gå av stapeln. Så det är bara fortsätta träna.

En sak som bara händer om du har en barfota häst. Hovslagaren var sist ut och verkade tjejen i slutet på juni. Jag hörde av mig när det var dags för verkning igen i augusti och fick inget svar. Fick senare höra av andra kunder han har att han hade mycket. Skit samma tänkte jag och verkade hovarna själv, var ju ingen idé att ringa han då när problemet var åtgärdat.

Hösten kom tiden för verkning närmade sig och det frös på. Lilla hästen nötte då så klart ner hovarna själv eftersom hon är väldigt aktiv i sin hage även om den är frusen och knölig. Jag har hållit koll och hoppats på snö, livrädd att hon ska hinna nöta ner för mycket så jag måste sko henne. I veckan hörde hovis av sig och sa att han skulle till råne, ja sånn lyx kan man faktiskt få från denne extremt svår kontaktade hovslagare som trots det ändå är bäst enligt mig. Nu hade ju inte damens hovar växt så mycket och det är ju inte läge att verka ner dom innan snön kommer. Ville ändå att han skulle få se hennes hovar eftersom det var ett halvår sen sist så inget är galet. Är extremt överbeskyddande för min lilla prinsessa!

Men åh så glad jag blev när magkänslan om att det inte var nå fel stämde. Nej det var ingen idé att verka utan det tar vi om några veckor tyckte han. Uppskattar verkligen att jag har en sånn bra hovslagare som inte är ute efter att tjäna pengar utan ser till hästens bästa.

Jag frågade också om kurserna han har hållt kring verkning men det var tydligen tappsko kurs han haft. Jag sa att jag ville ha lite mer kött på benen när jag verkar själv när han ibland inte hinner komma. Haha men nej jag fick då inte gå nån kurs utan var det nått jag ville lära mig så kunde han lära mig och så var det minsann slut diskuterat. Fick även en ny rasp, läs ny då den är gammal för han men ny för mig som tydligen har slitit ut den gamla jag fick av han för nått år sen.

Så ja absolut han har sina brister kring tidspassning men under de åren jag har haft ut han att verka mina hästar så har jag lärt mig sjukt mycket.

Min underbara lilla häst! Hon är bara så fantastisk!

Kände mig allmänt stressad och slut ikväll men tyckte ändå att jag behövde låta tjejen röra på sig. Barbacka i ridhuset blev det, jag var skit spänd i början så det blev andnings övningar för mig när vi skritta fram. Fortfarande spänd när vi skulle börja arbeta lite, men tänkte att det släpper när jag blir fokuserad. Det gjorde det också jag blev avslappnad och hästen blev avslappnad. Det som är så härligt med att rida barbacka är att man känner alla detaljer mycket mer. Vilken känsla när hon höjde ryggen när vi travade fram, jag vet att hon kommer in med bakbenen när jag rider men inte så tidigt. Vi har kommit så mycket längre än jag själv fattat. Hade redan innan bestämt att jag var trött och det inte var läge för galopp, med risk för att trilla av.

Vi jobbar på och som vanligt när jag rider barbacka å allt går bra så får jag en sån lust att just galoppera för att alla bitar bara faller på plats. Självklart kan jag inte motstå den frestelsen så vi galopperar och Tjejen är så mån om mig i det läget och galopperar så samlat och fint. Stoltaste matten i stan! Haha sen när vi tar en till galopp så tar hon ett glatt skutt på stället, finns det nått underbarare än när ens häst verkar vara precis lika lycklig som en själv? Skulle inte tro det! :D

Min hovis ligger tydligen efter det får man iaf höra från andra håll suck.. Hen kan ju iaf säga det när man hör av sig så man vet. Efter att ha blivit ignorerad i två veckor så tog jag saken i egna händer och verkade hästen själv. Vill inte ha en annan hovis en den jag har för jag litar bara på hen. Nej jag har ingen utbildning är själv lärd och har studerat hovis noggrant i flera år. Har tidigare bara undhålls raspat eftersom jag har barfota häst. Men måste iaf säga att jag är grymt nöjd över resultatet och vinklarna på hoven tycker jag själv ser okej ut. Sen får ju hovis så klart titta på hovarna när hen nu har tid.. Eller snarare nästa verkning men ja så kan man också göra om man heter malin och gillar att göra saker själv.

Lilla hästen trivs bra på anläggningen och väntar snällt ute själv tills jag kommer. Till och med i spö regn och fast alla andra hästar har fått gå in. Jag vill ha henne ute själv så dom andra människorna på anläggningen är inte på nått sett hemska.

Jag har kommit på vad som mer avslöjar mig och tjejen förutom hennes färg och att jag rider för Camilla. Det är ju den oklippta manen såklart! Det är ju förskräckligt hur man kan låta en häst ha lång man.

Varför är det så jävla svårt att rida? I andra stunden när allt klickar så jävla enkelt. Jag lyckas alltid hitta hästarna med lite humör som är så jävla envisa haha man får väl vad man förtjänar. Sen är det nog dom jag gillar allra bäst också.

Snart är vi klara med denna sommars trädgårds jobb. Hästransportens parkering på sidan om garaget blev klar igår och den blev jävligt mycket bättre än jag hade kunnat tro. Så nu ska landet flyttas och det kommer bli så fint när allt är klart.

Idag red jag min andra lektion på Tjejen för Camilla och det var ju några månader sen sist. Fick mycket beröm och det är skönt att höra att hon ser stark ut i kroppen för hon är ju min porslinshäst så jag är ju fånigare än fånigast med denna häst. Hon har kommit in tidigare på kvällarna denna vecka pga åska och annat. Men hon tar det så himla bra hon verkar till och med gilla sin egna box som hon får stå och slappa in några timmar.

Hennes box granne har kommit hem från betet och dom såg ut att trivas ihop. Nu i helgen startar jourerna och till veckan börjar personalen jobba så helt plötsligt behöver jag inte ta ut hästen på morgonen och på helgen behöver jag varken ta in eller ut själv. Känns som rena lyxen nu när man vant sig att göra allt själv varje dag.

Igår blev det ett premiär pass i ridhuset. Det är verkligen skönt att flytta in när alla inte hunnit tillbaka från betet än. Det gick iaf riktigt bra när jag började sätta lite krav på damen som annars gärna svamlar lite för att smita och det är klart att hon fortsätter om jag bara sitter och åker där uppe. Men det blev ordning på ryttaren och då jäklar började lilla hästen att jobba så fint. Jag blev lite chockad för hon tog fram helt otroligt fina gångarter och gjorde öppna, sluta och skänkelvikning med ett flyt som jag tidigare inte känt.

Idag tog vi en promenad i omgivningarna runt stallet. Vi kollade in och gick igenom en tunnel som man måste passera för att rida ut åt ena hållet. Såklart klarade Tjejen det galant och man kan ju inte annat än bli löjligt lycklig över denna lilla fina tjej!

Imorgon blir det äntligen lektion för Camilla. Har pga ekonomin som kommer hand i hand med husköp, student inkomst och avlivning av häst varit tvungen att prioritera pengarna på annat. Så sen november när jag hämtade Tjejen har jag bara ridit lektion för henne en gång. Det har hunnit hända en hel del sen november också så det ska bli riktigt kul att få lite feedback på hur mycket man kan pressa och vad vi ska gå vidare med så man inte bara fastnar i samma spår.

Kommentarerna man får när man flyttar in på en ridanläggning där allt är svart eller vitt och man har en skäck.

"Det där ser ut som en häst man rider western på! Vad rider du?"
"Jag rider bara i bland har jag westernsadel och ibland engelsk sadel men jag brukar rida vilken sadel jag än har. Jag gör det jag vill göra den dagen."
"Jaha ja det är ju klart fast visst är det en sånn man brukar rida western på?"
Whaaaaaat? Det är en färg det kvittar väl vad hästen har för färg det måste ju inte vara en westernhäst för att den är skäck. En häst är ju ändå bara en häst vad ryttaren sen väljer att kalla sin ridning så är det ju ändå bara ridning det handlar om..

En annan kommentar:
"Den där western föreningen brukar hyra hela anläggningen och ha tävlingar här på sommaren."
Okej? Jag har tänkt ställa upp i en westerntävling det är vårat mål men jag har inte berättat det för dig än? Som sagt skäck...

Annars trivs jag prima! Det är trevliga människor som har varit väldigt hjälpsamma även fast dom alla tror att vi är ett western ekipage fast vi egentligen bara är ett ekipage utan titel alls.

I fredags efter jobbet hämtade David upp mig med hans föräldrars husbil som vi fick låna. Det bar av mot pite havsbad och jag ska erkänna att jag kände mig lite skeptisk när han först bokade våran lilla tripp en vecka tidigare. Jag har ju varit på pite havsbad tidigare och har väl inte direkt haft värsta wow känslan. Men så fel man kan ha! Campingen var super fin och det fanns flera restauranger att välja på i olika prisklasser, stranden hade finkornig sand långgrunt och varmt vatten. På söndagen var det så lyckat beach loppis perfekt för mig som älskar loppis.

Mindre lyckat var väl att Tjejen skadade sig på andra bakbenet på fredag kväll. Men hon överlevde till söndag, C kollade såklart till såret och la om det. Dom två damerna kom inte överens och det gick inte att ha dom i samma hage. Så igår så flyttade vi in på ridklubben något chockad över den snabba in flytten och lite rädd för dom där hästmänniskorna, ja jag är ju också en sån men jag är ändå rädd för andra sådana. Återigen helt i onödan jag lyckades flytta in precis när dom alternativa hästmänniskorna kom tillbaka från betet. Så alla är super gulliga och efter en dag så storm trivs jag! Tjejen går i en egen sommar hage en bra bit från dom andra, hon ser dom men dom står ändå långt bort. Det är skönt för när dom gick in på kvällen och hon var själv kvar ute så gick hon lugnt och betade, kollade lite men väntade tills matte behagade att komma hem från jobbet. Snacka om att man blir en stolt häst mamma då när hon är så himla tuff och cool!

Älskade häst som efter första natten i stallet var sten cool och dessutom hade varit så renlig att det bara tog några minuter att mocka. Ja detta kan jag vänja mig vid! Red lite på banan idag för att motionera kreaturet så att hon inte bygger upp för mycket energi och jag kan inte annat än fortsätta vara stolt hon är bara bäst!

Har haft en otroligt produktiv dag idag. Ledig på en tisdag plus ledig helg känns som lyx när man jobbar hela sommaren. Älskar känslan som finner sig i kroppen när jag städat huset som jag tänkt så länge att jag måste men inte hunnit. Hann även tvätta två maskiner så det känns som att jag är mer än i fas.

Soffan på altanen blev så fin när överdragen till dynorna äntligen blev tvättade och sen rollade. Synd bara att dom snart är smutsiga igen, sånt som man får ta när man envisas med att ha dom ute hela tiden.

Bild på soffan hade jag tänkt lägga in men det ville inte datorn så låt fantasin flöda.

Ridtur på min fläckiga snygging ikväll själv ut i björnskogen och det gick skit bra. Det blev en hel del miljöträning hon var så himla tuff och klarade allt galant. Först bil möte med väldigt exemplarisk bilist som dessutom fått ett samtal innan om att jag var ute själv. ;) Sen hittade vi markduk med lite grus på som låg över vägen och var typ 8 m långt tjejen tittade lite men gick fint på hela tiden och funderade väl mest på vad den gjorde där. Sen över en trä bro med strömmande vatten under som hon gått över en handfull gånger nu dessutom alla med uppsutten ryttare. Hon bara klampar på min fina tjej utan att bli rädd. Stolt matte! Sen två stora lösa hundar som gjorde ett utfall mot henne, hon kollar  bara på dom som att dom var dum i huvudet sen red vi hem. Helt underbar tur med min go gumma!

Sen är jag så sjukt glad för att vi fått en egen träningstid på Råne ridklubb för we och trail träning. Komme bli så roligt att kunna träna det med andra ekipage på hemma plan. Det kommer vara drop in träning så ridhuskort är det ända som krävs. Bara höra av sig om man vill vara med. :)

Tjejen är på bete hos Camilla och lyckades skada sig andra dagen. Men nu verkar det dra ihop sig så nu kan vi kanske rida snart igen. Vanligt vis brukar damen inte lyckas få till så stora eller djupa sår. Men den här gången svällde hela benet suck.. I augusti är tanken att vi ska flytta in på ridklubben. Det känns spännande och lite läskigt, mest för att jag inte gillar mycket folk och speciellt inte när jag är i stallet. Men närheten till hästen slår allt för att få ha det så nära så kan jag stå ut med mycket.

Jag har gått och funderat lite på en sak på sista tiden. Skillnaden på vad ord och formen kan betyda för olika människor som rider olika ridstilar, har kommit olika långt inom sin gren/stil och framför allt vad olika man strävar efter.

Vissa är helnöjda om hästen böjer på nacken, andra kanske är nöjda för stunden även om den böjer på nacken även fast fokuset ligger på nått helt annat och sen finns det dom som säkert bara tycker det är fel på alla sätt att hästen just gör det böjer på nacken.

Det är lite som när någon ger ett ekipage beröm och säger åh vad fint hen går. Då går mina tankar till vad det är personen uppmärksammar som är fint och bra enligt den och vad som är fint och bra enligt mig. Det är nog två helt olika saker i många fall. Självklart är det roligt att få beröm av andra det värmer ju alltid i hjärtat men samtidigt skulle jag bara vilja fråga en sånn gång om personen kan vara lite mer specifik. Är det helheten eller en speciell del som dom syftar på? Men man kan väl inte hålla på och rota runt i folks skallar bara för att dom ger en komplimang? Det känns ju oerhört ohyfsat men ändå så blir jag ju så nyfiken.

Nu var böja på nacken ett exempel det kan ju såklart handla om vad som helst. Men det är hur som helst rätt så intressant vad menar folk och vad tror eller trodde man själv att det handlade om?

En dag med barfota prinsessan då allt bara stämmer då blir man ju så glad. Måste beställa boots nu när pengarna trillat in, sen är dom slut igen för boots är inte billiga. Men det blir dom som jag suktat efter så länge så hoppas verkligen dom fyller mina förväntningar. Damen ömmar inte på banan nu så det känns verkligen bra. Jag tror det kan bli nått riktigt bra av det här.

Igår blev det ett pass på banan och allt klaffade så bra. Jag har oroat mig för att hon ska ömma och hon har ömmat lite vissa dagar. Det har gjort att vi har fått en ond oroa Malin cirkel, kan tilläggas att hästen bara varit barfota i en vecka så nog går det bra alltid.

Nu iväg och göra hemtenta hoppas på att få mycket gjort idag.

Nu har jag två änglar i himlen som väntar. Jag har väldigt svårt att förstå att Barry inte längre finns här, jag letar hela tiden efter honom men hittar honom inte. Jag vet inte var han är så jag fortsätter leta. Sen ibland så slår det mig att han somnat och inte kommer att vakna igen.

Att Tjejen hittade mig kanske inte bara var en slump. Jag tror att jag har en eller flera skyddsänglar som gör sitt jobb lite extra bra. Någon som såg till att jag inte skulle stå ensam kvar när Barrys tid här var slut. Med Tjejen så har jag bara svårt att förstå att det verkligen är sant, hur ska jag lyckas skydda denna sköra lilla sak från alla faror så att jag inte förlorar henne också. Jag har alltid haft individer som kommit in i mitt liv när en annan inte orkar bära den platsen något mer. När Zäta inte längre orkade så kom Demon som en räddande ängel och fanns vid min sida.

Jag är tacksam över alla djur som jag får ha i mitt liv.

Prinsessan ville inte ha skor och tog av sig tre fram skor på en vecka så då kör vi barfota då när dom inte vill sitta kvar. Finns inget jag hatar mer än skor som trampas av, för enligt hovis så lossnar inte skor bara.. Så nu är det ut i boots träsket igen och jag vill helst ha skor hemma nu så jag kan rida som vanligt. Men eftersom jag har stor beslutsångest över vilken modell jag vill ha så vet jag inte riktigt hur jag ska snabba på den här processen.

Helst ska det vara gratis också och det är det ju aldrig. Sålde barrys loksele idag och tänkte investera i en sele till tjejen så jag kan köra in henne men nej då vart det barfota boots istället för slanten. Bara att sälja mer hästgrejer som inte används så jag kan köpa sånt som behövs istället.

När man har en prinsessa så märks det verkligen vilken dag hon somnat på en ärta! Tjejen är super känslig vissa dagar. Det är en stor omställning från Barry som var som skogshuggare. Det fanns inte så mycket som kunde störa honom och hans vardag.

Tjejen fick ju ganska bra med vinterpäls även fast hon inte hade nå när hon kom. Till första maj var all den pälsen borta och när det blev kallt läs två plus. Så blev hon lite frusen, så då var det bara att sätta på ett täcke. Det är där min logik från tidigare fick sig en krock, men man lär sig att vara extremt lyhörd och nu får hon gå med täcke tills det blir sommar när regn, snö och minusgrader inte kommer samtidigt.

I veckan kom hovslagaren ut tjejen har tjorvat lite mer varje gång, faktiskt i takt med att hon blivit starkare rent kroppsligt. Så det är ju positivt att veta att hon mår bättre och orkar protestera. Det går bra tills det ska spikas söm så hon tycker nog vibrationerna är obehagliga. Jag har köpt en hammare så vi kan träna för att stå och hoppa på hovis rygg tycker inte jag är helt okej. Sen tycker jag hovis är bra visst det tar lite tid hon är rätt ny men väldigt noggran. Tjejen har uruselt tålamod än så länge så nu ska det tränas. Vi ska även prova dela upp fram och bakhovar på olika dagar så kanske hon orkar stå still lite lättare.

Ett alternativ just nu hade ju varit barfota, då blir dom automatiskt väldigt vana vid att man håller på mycket med hoven. Men jag orkar verkligen inte leta fram en modell just nu som både hon och jag trivs med. Jag gillar renegade eller det man kan hitta om dom på internet men jag vill inte ha mustangroll på min hästs hovar och det verkar vara så man ska ha för att dom ska sitta bra. Sen när vi ska till en anläggning och barfota ut på vintern är inget jag vill testa, då har jag väl en häst utan fötter innan första vintern är slut.

Sånt är livet när man har en liten sessa, krävs lite extra ibland men hon är rätt så underbar ändå.

I fredags var jag med tjejen till Boden på we träning. Jag vart  stolt över min tjej som gick in i transporten efter övertalning när vi skulle dit och på typ 2 min när vi skulle hem. Jag har ju lite bagage av svårlastade hästar eftersom jag stått och försökt lasta zäta i säkert 15 timmar på tre lastningar totalt. Så då blir jag extra glad när jag får en lätt lastad häst. Sen i ridhuset så skötte hon sig galant! Ridhus är hennes naturliga miljö just nu. Låter lite tragiskt men kommer man från ett försäljningstall så är det nog det man tränat mest på. Ute är fortfarande träd speciellt i blåst lite läskiga och så dom där människorna son verkar hoppa fram lite var stans. Men det tycker jag inte är nått problem hon behöver bara tid att vänja sig. Hon har lugnat ner sig väldigt mycket bara på 5 månader så om ett år tror jag inte hon bryr sig ett skvatt förutom när hon själv vill då.

Det var typ 8 hästar totalt i ridhuset och lite olika hinder på det. Inga problem tyckte tjejen som älskar människor och alla slags djur. Så vi hade inte kunnat få en bättre första tur. Nu längtar jag tills jag får åka iväg igen med henne.

Det har alltid känts lite som att det var jag och Barry mot världen. När jag först började sköta honom var jag blyg och försiktig. Sen tog jag det stora steget och köpte honom, det var en helt ny värld plötsligt skulle jag ha allt ansvar över denna häst. Vi har hunnit stå i flera olika stall med en massa olika människor. Hästtjejer är ganska så tuffa, tuffare än många tror och flera gånger har man blivit både överkörd och trampad på. Det var var bara att resa sig upp och fortsätta. Det var priset för att få ha en egen häst! Nu under dom två sista åren då det bara var jag och Barry igen efter det att zäta var tvungen att avlivas så har jag verkligen tuffat på mig. Idag är självförtroendet inte bara en roll jag försöker spela utan en del av mig. Barry är den största delen i mitt självförtroende när jag har stött på en utmaning har han ofta varit belöningen. Jag ska bära med mig honom i mitt hjärta och tillsammans ska vi klara allt precis som vi alltid gjort!

Dom två sista månaderna bodde Barry hos Lena med Bacon och Zorro. Han kom från lösdrift med massa kompisar men trivdes nästan bättre med lugnet i sin spilla i det lilla stallet med inte så många olika människor och hästar. Jag tror det passade honom bättre. Vi delade och hade honom halva tiden var och tanken var att han skulle bli Lenas i framtiden. Det kändes som en trygg lösning för mig så att jag alltid skulle kunna hälsa på han och han skulle ha ett långt och bra liv med Lena och Bacon. Drömmen om att få ha Barry hemma på en egen gård fanns alltid men var alldeles för långt bort. Barry var den finaste och bästa hästen jag någonsin kommer att ha haft.

Han var missförstådd av många som trodde han var en riktig sur gubbe vilket inte var fallet. Han var så otroligt rättvis, gjorde bara rätt när jag gjorde rätt. Han har lärt mig att rida som ingen annan häst hade kunnat göra. Han kunde alla knep i boken vars han nu hittat den?

Jag är otroligt tacksam över att jag har tjejen. Utan henne nu vet jag inte vad som hade hänt med mitt häst intresse. Kanske var det därför meningen att jag skulle hitta henne så jag inte skulle stå själv kvar.

Barry Malela var killen i mitt liv som alltid fanns där. Jag är så otroligt tacksam över alla minnen och stunder som jag fått dela med denna häst. Föralltid ska jag bära han i mitt hjärta.

Då blev man en häst rikare! Idag så skrev vi kontrakt och Tjejen blev äntligen min. Mycket spännande är på g. Från sommaren har jag även en stallplats i råneå så då flyttar Tjejen dit. Det är ett stort steg för mig som stortrivs i bensbyn men får jag välja mellan 5 min restid eller 30 min enkelväg så väljer jag ju så klart det första. Då får vi se hur det går för henne att stå på box, förhoppningsvis bra. Hade jag kunnat välja hade det varit lösdrift men då blir det längre till stallet. Så nu är Malin lite ego så ser vi om det kan bli bra för Tjejen också. Om inte så löser det sig.

Just nu står jag ju med två hästar dock inte den andra på heltid vilket är tur för då hade jag inte pallat. Jag är en person som helst har allt planerat, sen kan man ändra planen efterhand eller ja helst inte andra men jag kan själv göra det utan att jag stör mig på det. Haha ja min man kan ju bli lite galen på detta då jag har väldigt svårt för förändringar som jag inte själv kommit på.

Så nu har jag då iaf betat av lite på min ostrukturerade sida och har bara lite kvar så kan jag känna mig lugn igen. Om jag känner mig själv rätt så har jag hittat på en massa nya saker innan dess och då är det enligt mig lika kaos. Människan måste ju vara otroligt osmart ibland?

Mitt hästeri har nått nya höjder och ja jag vet inte riktigt vad jag ska tycka själv ens mer än att jag är fullkomligt galen. Allt består bara av en massa häst tänk hela tiden nu. Älskar hästar och känner mig som 14!

Såg en fantastiskt bra dokumentärfilm på svtplay "belleville baby". Den berörde verkligen och drog fram tankar och känslor som fanns långt där inne. Dom flesta kan på ett eller flera sätt relatera till känslan att bli lämnad. Den känslan är fortfarande en av dom som gör mest ont för mig.

En gång var det viktigare för någon att se världen. Att resa runt till olika platser för att fly från vardagen och faktumet att bli vuxen. Någon annan blev kvar, den någon var inte viktigt just då. En kontakt återuppstod för att sedan åter försvinna. Det gör ont att vara någon som blir kvar, det gör ont att vara någon som blir glömd. Rädslan för att bli lämnad blir aldrig glömd.

Nu har vi haft stock i avloppet sen i söndags. Idag kommer spolbilen och jag hoppas verkligen vi blir kvitt det idag. Man fattar inte hur lyxigt vi har det med avlopp och rinnande vatten tills man är utan det. Ett utedass känns lockande tänk inget stock kan det då bli där. :D

Underlaget har varit skit dåligt sista veckan och inspirationen försvinner mer och mer. Tjejen fick sin andra vaccination av grundvaccinationen igår så har ju lite anledning att vila henne då. Men nog vill jag ha sommar nu och bara få galoppera en massa med både Barry och tjejen.

Varför har jag inte kommit i kontakt med yoga tidigare? Det som är så underbart! Dom första gångerna så märkte jag stor skillnad i kroppen. Först gjorde det ont, skit jävla as ont. Nu har jag kommit till en punkt där jag bara blir mjukare och mer harmonisk i kroppen för varje gång. Igår kväll hade jag ont i nacken nej det hade inte blivit något yogande på några dagar. Ett snabb pass innan sängen gjorde susen. Huvudvärken försvann och jag sov som en prinsessa.

Efter kvällens pass i brändön så bubblande känslorna upp. Dom som jag gömt långt långt bak och vägrat kännas vid. Jag har innan trott att jag gömt mina känslor för andra att jag inte ville visa mig svag inför någon annan. Tills jag ikväll förstod att det är mig själv jag gömt dom känslorna inför. Jag har varit så rädd för att må dåligt och att vara ledsen att jag bara tryckt undan allt istället. Det känns som en lättnad även fast jag vet att det är lång väg kvar. Men någon stans måste man börja.

I lördags var det två år sen min fina älskade lilla ponny fick somna. Jag tänkte då att jag skulle vara stark för henne och inte visa mina känslor så att hon blev stressad. Ikväll föll bitarna på plats det var hon som var mitt stöd. Hon stöttade mig, det var hon som var stark och gjorde så att vi båda klarade av att hantera situationen. Hon var klar här hon ville inte ha ont längre.

Min tjej är verkligen världens bästa är så glad att denna häst kom till mig för hon gör mig så galet lycklig nästan alla dagar i veckan. Idag red jag ut trots storm, jag kan erkänna att idag funderade jag iaf en gång extra på om jag är riktigt frisk. Kom än en gång fram till att det är jag inte så självklart så trotsade jag blåsten. Tjejen har blivit så himla tuff och reflekterade mestadels inte ens att det blåste ute. För två månader sen så var hon ganska så mycket sprättigare. Hon svängde självmant in på en väg som vi tidigare aldrig gått på så jag uppskattade hennes nyfikenhet och det blev en rejäl plums tur. En sån där då Barry efter två tre meter hade sagt att detta går inte. Tjejen är inte den som bangar direkt utan hon kämpade på och verkade ha inställningen om du har sagt att det går så gör det såklart också det. Snacka om att jag efter 20 mins plums i skogen kände mig helt paff över hennes prestation. Det var ganska så djupt på vissa ställen och när man stannar och kollar hur hon verkar må så är hon helt oberörd?. Barry hade vid detta tillfälle varit helt övertygad om att han inte längre kan stå upp för att han är så trött typ. Hon är helt otroligt uthållig och har ett otroligt driv. Tur att jag inte är en tränings narkoman utan den mer försiktiga typen annars hade vi nog inte kompletterat varandra lika bra.

Har även lagt märke till när jag ser hästar av olika slag så har jag helt plötsligt från att tycka att skäckar är typ det fulaste som finns till nått alldeles jätte fint. Haha snacka om att man är partisk!

På beställning kommer nu lite uppdatering. Det går väldigt bra med tjejen hon har verkligen återhämtat sig fysiskt. Hon ser ut som en häst bör göra med lite hull på kroppen och har äntligen en rund och go rumpa och inte en benig en. Jag har ganska fort fått öka träningen hela tiden för att hinna med i hennes tempo. Hon har varit väldigt tydlig på att visa att nu är jag bättre så nu vill jag jobba mer.

Så vi började med lite skritturer ut med sällskap och en gång själv till och med. Stolt häst och matte! Sen började ute turerna bli lite väl spännande barbacka med barbackapad så då provade jag min bomlösa westernsadel som jag testat innan men som inte låg så bra då. Nu passar den så då har vi kunnat börja trava ordentligt på ute turer också.

Idag fick hon en vilodag så vi får se om hon äter upp mig imorgon med överskottsenergi. Hoppas inte.. Hon är aldrig dum eller så när hon är pigg. Men det går liksom inte att göra nått vettigt alls då hon helst bara vill springa av sig allt. Inte så kul om jag hade tänkt långtygla, då är det bara att tänka om och låta hästen springa av sig. Nu är det i alla fall inte halt så då behöver vi inte frukta för våra liv eller ben något mer.

Men det är skönt att hon så tydligt visar att hon behöver mer aktivering då hon är lika tydlig med när hon är tillfreds. När hon kom hade hon inte mycket till vinterpäls och nu går hon utan problem utan täcke i minus -18. Vilket för mig är ett stort kvitto på att hon mår bra i kroppen igen och det känns ju så bra när hon kan putsa och klia dom andra och få den sociala biten med flocken.