Min enda vän påminde mig om blogg-uteblivningen. Ja, ibland har man ingen inspiration, det krävs ju att man är lite påhittig och har ämnen. Jag har i och för sig ämnen men jag orkar aldrig hela vägen.
Men på ICA kom ett bloggämne upp, jag tänkte på en sak, som jag alltid tänker på när jag är i affären; hur folk plockar upp sina varor från kundvagnen till kassabandet. Det vanligaste är verkligen det mest omständiga sättet; att ställa vagnen mellan sig själv och bandet och hänga sig över vagnen för att få dit varorna. Det verkar som om folk inte vet hur man flyttar på sig för de står verkligen kvar på samma sätt tills alla varor är uppackade. Och istället för att dra vagnen (som faktiskt har hjul) till sig, sträcker de flesta på sig efter varan som ligger längst bort i motsatt hörn för att nästan tappa balansen och själv hamna i kundvagnen. Sedan slänger de upp sin vara på bandet (självklart med sträckkoden MOT kassörskan). Det är verkligen inte konstigt att folk har ryggproblem.
Nu ska jag kurera mig, jag är så vanlig att jag har blivit sjuk när jag är ledig första helgen på en månad. Och självklart ska alla höra av sig just då. Riktigt typiskt. Så nu blir det honung och te och duntäcket på, istället för gin tonic. Segt.
den 9 augusti 2008
den 24 maj 2008
I'm a slow motion accident
Veckans tema har varit INGENTING. Ändå har jag lyckats göra väldigt mycket.
Efter tisdagens ingenting åkte jag på äventyr till min enda vän Helena i Alingsås. Jag gick min årliga runda i Icabutiken och väntade på Helena bland hundmat och Vanish med BSB och Suzzie Tapper i högtalarna. Detta för att gå ut genom personalingången och bli visiterad som... all annan personal:) Jag är då alltid med om så underliga händelser i Alingsås när det gäller Ica Supermarket. Jag och Helena vek tvätt, gjorde smoothies och planerade temat på vår framtida cafékedja som ingen skulle skratta åt förutom vi. Grym kväll.
När jag hittar på saker en dag blir jag sjukt rastlös nästa, om det inte händer något. Efter två timmar i skolan på torsdagen trodde jag att jag skulle dö av sällskapssjuka. Cyklade en extra runda för att slippa komma hem, väl hemma satte jag igång storbak för att få tiden att gå. (Det är ett lyxproblem men jag har verkligen haft panik). Femtio bullar och två limpor senare var jag tillbaks där jag började OCH KLOCKAN VAR BARA HALV FEM! I min misär lyckades jag på något vänster dra mig ur lägenheten på en två timmars promenad runt mitt älskade östra Göteborg. Gick sen hem till min räddare Sara där vi hängde upp tvätt i de skyddrumsliknande torkrummen. (Jag får säga så för jag har bott där).
Igår var jag överlycklig för att vi hade heldag i skolan (hahaha) och på den obligatoriska närvaro-timmen målade vi på plast med hobbylack, skitkul! Jag fick sedan visat upp mitt alster när Sofia bjöd mig till vin-picknick i Kungsparken. Sjukt otippad kväll med hennes klasskamrater. Jag var glad att Maria var där så jag inte var den enda som inte visste att de munbakterier man utsätts för i 3-6 årsåldern är grunden för hur många hål man får som vuxen. Lina kom med sin kopplade katt, Karin och Heidi försvann/rymde... Det är alltså inte bara jag som försvinner ibland, vilket är det första Sofia berättar för folk när hon ska beskriva mig. Efter massa timmar på filten frös vi, Jonas kom från jobbet och vi hamnade på Pasta etc och jag har inte skrattat så mycket på länge! Sofias äventyr är så extrema och speciellt när hon berättar dem:)
Idag sjukanmälde sig min äventyrsvän, den enda vännen har halsinfektion, så utan resultat på ny äventyrskompis fick adrenalinet utlopp genom en cykelutflykt till Backa där jag hälsade på min bror i kassan på ******* (ångest). Jag gick till affären intill och köpte växter som jag först tryckte ner i min cykelkorg, sedan dekorerade mina fönsterbrädor med.
Det var broöppning på Marieholmsbron och nästa gång jag bloggar ska jag skriva nåt kul:D
Efter tisdagens ingenting åkte jag på äventyr till min enda vän Helena i Alingsås. Jag gick min årliga runda i Icabutiken och väntade på Helena bland hundmat och Vanish med BSB och Suzzie Tapper i högtalarna. Detta för att gå ut genom personalingången och bli visiterad som... all annan personal:) Jag är då alltid med om så underliga händelser i Alingsås när det gäller Ica Supermarket. Jag och Helena vek tvätt, gjorde smoothies och planerade temat på vår framtida cafékedja som ingen skulle skratta åt förutom vi. Grym kväll.
När jag hittar på saker en dag blir jag sjukt rastlös nästa, om det inte händer något. Efter två timmar i skolan på torsdagen trodde jag att jag skulle dö av sällskapssjuka. Cyklade en extra runda för att slippa komma hem, väl hemma satte jag igång storbak för att få tiden att gå. (Det är ett lyxproblem men jag har verkligen haft panik). Femtio bullar och två limpor senare var jag tillbaks där jag började OCH KLOCKAN VAR BARA HALV FEM! I min misär lyckades jag på något vänster dra mig ur lägenheten på en två timmars promenad runt mitt älskade östra Göteborg. Gick sen hem till min räddare Sara där vi hängde upp tvätt i de skyddrumsliknande torkrummen. (Jag får säga så för jag har bott där).
Igår var jag överlycklig för att vi hade heldag i skolan (hahaha) och på den obligatoriska närvaro-timmen målade vi på plast med hobbylack, skitkul! Jag fick sedan visat upp mitt alster när Sofia bjöd mig till vin-picknick i Kungsparken. Sjukt otippad kväll med hennes klasskamrater. Jag var glad att Maria var där så jag inte var den enda som inte visste att de munbakterier man utsätts för i 3-6 årsåldern är grunden för hur många hål man får som vuxen. Lina kom med sin kopplade katt, Karin och Heidi försvann/rymde... Det är alltså inte bara jag som försvinner ibland, vilket är det första Sofia berättar för folk när hon ska beskriva mig. Efter massa timmar på filten frös vi, Jonas kom från jobbet och vi hamnade på Pasta etc och jag har inte skrattat så mycket på länge! Sofias äventyr är så extrema och speciellt när hon berättar dem:)
Idag sjukanmälde sig min äventyrsvän, den enda vännen har halsinfektion, så utan resultat på ny äventyrskompis fick adrenalinet utlopp genom en cykelutflykt till Backa där jag hälsade på min bror i kassan på ******* (ångest). Jag gick till affären intill och köpte växter som jag först tryckte ner i min cykelkorg, sedan dekorerade mina fönsterbrädor med.
Det var broöppning på Marieholmsbron och nästa gång jag bloggar ska jag skriva nåt kul:D
den 20 maj 2008
you can't say no to me
vissa dagar hinner man med hur mycket som helst. andra gör man ingenting. jag tycker det är ett rätt lustigt fenomen. här har ni allt ingenting jag gjort idag, (tolv timmar):
åt frukost. bloggade. tvättade fyra maskiner och vek tvätt. pratade med katta i telefon drygt en timme. gick till affären. bloggar igen. ska kolla på desperate housewives.
tänkte hela dagen att jag skulle gå på promenad, men pinnstolen vid datorn lockade mer. (ryggen tar stryk) jag dumpade dh-dejten hos erik för jag inte "orkade". jag är glad att jag tillslut kom till affären så jag fick socialisera mig lite. säga hej och du kan slänga kvittot tack.
det jag skulle komma fram till var att jag hela dagen har jag varit inloggad på facebook. så alla minuter utöver de vettiga saker som står på listan ovan, har jag spenderat där. är jag sund?
slutsats: jag ska skriva in till svenska akademien så att de lägger till facebook som synonym till ingenting.
jag är inte sund.
åt frukost. bloggade. tvättade fyra maskiner och vek tvätt. pratade med katta i telefon drygt en timme. gick till affären. bloggar igen. ska kolla på desperate housewives.
tänkte hela dagen att jag skulle gå på promenad, men pinnstolen vid datorn lockade mer. (ryggen tar stryk) jag dumpade dh-dejten hos erik för jag inte "orkade". jag är glad att jag tillslut kom till affären så jag fick socialisera mig lite. säga hej och du kan slänga kvittot tack.
det jag skulle komma fram till var att jag hela dagen har jag varit inloggad på facebook. så alla minuter utöver de vettiga saker som står på listan ovan, har jag spenderat där. är jag sund?
slutsats: jag ska skriva in till svenska akademien så att de lägger till facebook som synonym till ingenting.
jag är inte sund.
we laughed because the world is absurd and beautiful and small
Den här dagen är lite speciell eftersom Henri fyller tjugo. Det är väldigt lustigt att Henri fyller tjugo, det stämmer inte riktigt med synen man har på honom. Han har alltid hängt med oss som-fyller-tjugofem-i-år, och aldrig reflekterat över att han är yngre... Eller jo, kanske när det pratats om den kommande studenten och alkoholköp:) Jag vill förmedla den känsla jag har men drinken från igår sitter i och jag tycker helt enkelt bara det är konstigt att han bara fyller tjugo. (Ska jag säga det en gång till så att ni verkligen förstår?)
Igår tog jag och Klara några drinkar på Lokal. Trots hennes nuvarande hemstad New York hade hon lyckats hänga på Lokal tre gånger, det vill säga två gånger mer än mig, Göteborgsbo.
Återigen fick vi känna på hur liten den här världen är. Hela den här veckan varit i Vilka-är-oddsen?!'s tecken, jag och Anna fick ett smakprov när vi satt på en av Avenyns uteserveringar förra veckan. Det vi skulle diskutera blev genast mycket intressantare då den mest inblandade personen satt på uteserveringen bredvid. Anna skulle hem till sitt favoritprogram "Barnmorskorna" som hon aldrig missar, men tyckte det var mycket mer intressant att spana in i restaurangen bredvid än i en tv-ruta, så vi stannade. Realitysåpa fick en annan innebörd:) Samma situation igår, en vanlig måndagkväll, Klara hemma i Gbg, hon träffar mig, och vi hamnar på samma kvadratmetrar som hennes ex, killen som jag träffades på Nef en kväll och han mailade Klara och frågade efter min mailadress:)
Och den lilla världen knöts samman när Klara har växt upp på samma gata som... just det. Henne. Haha. "It's a small world after all". Varje gång jag sjunger på den låten (haha händer ofta ska ni veta...) tänker jag på Kalle, han kan två musiksnuttar, den och "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt".
Nu gick solen i moln och trots min en vecka tillbaks upphängda rullgardin så lyser den igenom, men fiint! Erik och Erik hängde upp den, det gick sådär vid mina order i stil med "Lite högre upp på Eriks sida" Efter att Erik N hade borrat i mina väggar hade vi picknick på en filt i mitt vardagsrum. I väntan på en soffa. Det är lite som att vänta på ett barn, beräknad förlossning: vecka 22-24. Jag vet vilket kön det blir, men inte hur den ser ut exakt. Undrar om den får blå eller bruna ögon?;) SPÄNNANDE!
Igår tog jag och Klara några drinkar på Lokal. Trots hennes nuvarande hemstad New York hade hon lyckats hänga på Lokal tre gånger, det vill säga två gånger mer än mig, Göteborgsbo.
Återigen fick vi känna på hur liten den här världen är. Hela den här veckan varit i Vilka-är-oddsen?!'s tecken, jag och Anna fick ett smakprov när vi satt på en av Avenyns uteserveringar förra veckan. Det vi skulle diskutera blev genast mycket intressantare då den mest inblandade personen satt på uteserveringen bredvid. Anna skulle hem till sitt favoritprogram "Barnmorskorna" som hon aldrig missar, men tyckte det var mycket mer intressant att spana in i restaurangen bredvid än i en tv-ruta, så vi stannade. Realitysåpa fick en annan innebörd:) Samma situation igår, en vanlig måndagkväll, Klara hemma i Gbg, hon träffar mig, och vi hamnar på samma kvadratmetrar som hennes ex, killen som jag träffades på Nef en kväll och han mailade Klara och frågade efter min mailadress:)
Och den lilla världen knöts samman när Klara har växt upp på samma gata som... just det. Henne. Haha. "It's a small world after all". Varje gång jag sjunger på den låten (haha händer ofta ska ni veta...) tänker jag på Kalle, han kan två musiksnuttar, den och "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt".
Nu gick solen i moln och trots min en vecka tillbaks upphängda rullgardin så lyser den igenom, men fiint! Erik och Erik hängde upp den, det gick sådär vid mina order i stil med "Lite högre upp på Eriks sida" Efter att Erik N hade borrat i mina väggar hade vi picknick på en filt i mitt vardagsrum. I väntan på en soffa. Det är lite som att vänta på ett barn, beräknad förlossning: vecka 22-24. Jag vet vilket kön det blir, men inte hur den ser ut exakt. Undrar om den får blå eller bruna ögon?;) SPÄNNANDE!
den 4 maj 2008
i wanna be a disco boy
noll inspiration till allting slash ingen inspiration till någonting.
det är vår och underbart och fint (och låt det nu inte bli varmare jag kommer dö!) men jag glädjs inte. som om man bara har en viss mängd endorfiner per år och jag har redan förbrukat mina, troligtvis lånade jag in några redan 2007. jag har ett peptidhormonslån med hög ränta att betala tillbaka, går det bra att amortera? jag kanske kollapsar annars. djup suck. (hade det varit tillåtet med asterisker hade det placerats två sådana mellan de senaste punkterna)
men jag glädjs åt och minns fredagen; katta och enda vännen, dj henri och otto och balkan och fresh fish fiesta och dansa med orup och lena ph och farsan med z. underbart kul!
efter att ha hängt med min mamma hela helgen begav jag mig hem till erik. erik n då:) han har bott i sin lägenhet en vecka men det kändes extremt inbott! det beror nog endast på att han har en borrmaskin och inte alls på att han är handlingskraftig. bästa delen av min helg var när jag och erik la oss på en filt på en gräsplätt utanför huset och kikade upp på den klarblå himlen genom de nyutsprungna bladen på träden (hade jag kunnat något om växter hade ni kunnat få en mer klar bild än "träd"). trots att jag hörde ljud runt omkring mig så såg jag det inte och det var så avskärmande. syns det inte så finns det inte. det var jag, en vän och inga bekymmer. för en sekund.
jag avskyr dolda nummer igen. jag spenderar mina helger hos min mamma. det är maj. jag är alltså tillbaks...
en timme senare: men det finns ett hopp. ett nummer jag ofta brukar klicka "jag inte orkar just nu jag ringer upp sen" tryckte jag gladeligen fram. det var bra, vi pratade fyrtio minuter och visst kommentaren "du kvittrar inte som du brukar" visar på hur väl hon känner mig. men hon hörde också att jag inte ville prata om det ("jag är bara trött") så istället jämförde vi comviq abonnemang och diskuterade huruvida de skulle bygga ut altanen. jag ska dit till helgen.
det är vår och underbart och fint (och låt det nu inte bli varmare jag kommer dö!) men jag glädjs inte. som om man bara har en viss mängd endorfiner per år och jag har redan förbrukat mina, troligtvis lånade jag in några redan 2007. jag har ett peptidhormonslån med hög ränta att betala tillbaka, går det bra att amortera? jag kanske kollapsar annars. djup suck. (hade det varit tillåtet med asterisker hade det placerats två sådana mellan de senaste punkterna)
men jag glädjs åt och minns fredagen; katta och enda vännen, dj henri och otto och balkan och fresh fish fiesta och dansa med orup och lena ph och farsan med z. underbart kul!
efter att ha hängt med min mamma hela helgen begav jag mig hem till erik. erik n då:) han har bott i sin lägenhet en vecka men det kändes extremt inbott! det beror nog endast på att han har en borrmaskin och inte alls på att han är handlingskraftig. bästa delen av min helg var när jag och erik la oss på en filt på en gräsplätt utanför huset och kikade upp på den klarblå himlen genom de nyutsprungna bladen på träden (hade jag kunnat något om växter hade ni kunnat få en mer klar bild än "träd"). trots att jag hörde ljud runt omkring mig så såg jag det inte och det var så avskärmande. syns det inte så finns det inte. det var jag, en vän och inga bekymmer. för en sekund.
jag avskyr dolda nummer igen. jag spenderar mina helger hos min mamma. det är maj. jag är alltså tillbaks...
en timme senare: men det finns ett hopp. ett nummer jag ofta brukar klicka "jag inte orkar just nu jag ringer upp sen" tryckte jag gladeligen fram. det var bra, vi pratade fyrtio minuter och visst kommentaren "du kvittrar inte som du brukar" visar på hur väl hon känner mig. men hon hörde också att jag inte ville prata om det ("jag är bara trött") så istället jämförde vi comviq abonnemang och diskuterade huruvida de skulle bygga ut altanen. jag ska dit till helgen.
den 1 maj 2008
någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Gårdagskvällen blev lite i antiklimaxens tecken. Hade supertrevligt som jag alltid har med min enda vän Helena, men vi ställde antagligen in oss på något i stil med Trädgårdsfesten för ett år sedan och det var nog ingen bra inställning. (Man ska inte jämföra något med Trädgårdsfesten, inget skulle någonsin vara roligt igen). Middag i Lunden, thai- och kinamat, förfest från 17.11. Det blev en vända till Vasastan och några promenader längs Avenyn, men säg inte till någon att vi kunde åka tillbaka på samma biljett.
Jag har lyckats få träningsvärk i min vänstra arm, jag undrade vad som orsakat detta (nej det är nog inte fortfarande papperskassen sen flytten i lördags). Helena påminde mig om min promenad från Systembolaget igår och jag kom fram till att jag drabbats av Bag-in-Box-arm.
Jag stod inför ett mycket svårt val när jag köpte min Bag-in-Box, skulle jag köpa en påse eller inte. För vad är mest pinsamt; bära hem den i handtaget på boxen eller i en Systembolagetpåse? Tanken på att folk ändå förstår att det är en vindunk jag tryckt ner i den lila, rosa eller turkosa kassen, och kanske tror att det är något jag gör för att gömma undan mitt vin, gjorde att jag senare inte hade ytterligare en påse att fylla mitt överfyllda plastpåsrör med.
Jag tackade ja till att jobba så nu måste jag pallra mig iväg.
Jag har lyckats få träningsvärk i min vänstra arm, jag undrade vad som orsakat detta (nej det är nog inte fortfarande papperskassen sen flytten i lördags). Helena påminde mig om min promenad från Systembolaget igår och jag kom fram till att jag drabbats av Bag-in-Box-arm.
Jag stod inför ett mycket svårt val när jag köpte min Bag-in-Box, skulle jag köpa en påse eller inte. För vad är mest pinsamt; bära hem den i handtaget på boxen eller i en Systembolagetpåse? Tanken på att folk ändå förstår att det är en vindunk jag tryckt ner i den lila, rosa eller turkosa kassen, och kanske tror att det är något jag gör för att gömma undan mitt vin, gjorde att jag senare inte hade ytterligare en påse att fylla mitt överfyllda plastpåsrör med.
Jag tackade ja till att jobba så nu måste jag pallra mig iväg.
den 28 april 2008
you never told me the end of the joke
verdana 10 pkt. jag bloggar igen.
först inspirerad.
sen blev jag arg. att en radiotjänst kan uppröra så mycket.
kortfattat: jag är arg för att jag betalar 169 kronor i månaden för att verka normal. för att jag aldrig ska få kommentaren "men, har du ingen tv!" utan istället ha en tjugo-tums tjock svart burk i hörnet (ursäkta adjektiv-bajsandet à la en fjärdeklassare som nyss fått upp ögonen för just den ordklassen) under en hög med damm, påslagen en högst en gång i veckan för att titta på något jag istället skulle kunna ladda ner.
sånt får mig att vilja springa direkt till närmaste butik och köpa den största och dyraste platt-tv de har. destruktivt att alltid vilja straffa sig själv. det påminner mig om när någon brutit låset till tvättstugan och jag lät det gå ut över mig själv genom att inte röra min tvätthög några veckor framöver.
idag började min praktik. jag känner mig så obekväm som VFU-student. det är verkligen hemskt, jag inbillar mig att de tror att jag inte kan någonting. det är tusen gånger lättare att jobba på riktigt. men det hänger säkert ihop med prestationsångesten. seriöst, vad gör man?
jag tittade just på oskars bilder från lördagens flytt. lös ekvationen: jag står passiv på alla bilder+på en bild bär jag en papperskasse=megaträningsvärk. bilderna från roligaste festen i mannaminne (anna 30) har jag inga, än. hoppas fotografen missade mig efter typ midnatt.
nu är erik och sara på ingång. ni anar inte min glädje när erik förslog att de skulle ta en promenad hit. utan tvekan det bästa som hänt på hela dagen!
först inspirerad.
sen blev jag arg. att en radiotjänst kan uppröra så mycket.
kortfattat: jag är arg för att jag betalar 169 kronor i månaden för att verka normal. för att jag aldrig ska få kommentaren "men, har du ingen tv!" utan istället ha en tjugo-tums tjock svart burk i hörnet (ursäkta adjektiv-bajsandet à la en fjärdeklassare som nyss fått upp ögonen för just den ordklassen) under en hög med damm, påslagen en högst en gång i veckan för att titta på något jag istället skulle kunna ladda ner.
sånt får mig att vilja springa direkt till närmaste butik och köpa den största och dyraste platt-tv de har. destruktivt att alltid vilja straffa sig själv. det påminner mig om när någon brutit låset till tvättstugan och jag lät det gå ut över mig själv genom att inte röra min tvätthög några veckor framöver.
idag började min praktik. jag känner mig så obekväm som VFU-student. det är verkligen hemskt, jag inbillar mig att de tror att jag inte kan någonting. det är tusen gånger lättare att jobba på riktigt. men det hänger säkert ihop med prestationsångesten. seriöst, vad gör man?
jag tittade just på oskars bilder från lördagens flytt. lös ekvationen: jag står passiv på alla bilder+på en bild bär jag en papperskasse=megaträningsvärk. bilderna från roligaste festen i mannaminne (anna 30) har jag inga, än. hoppas fotografen missade mig efter typ midnatt.
nu är erik och sara på ingång. ni anar inte min glädje när erik förslog att de skulle ta en promenad hit. utan tvekan det bästa som hänt på hela dagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
