I fredags var jag med tjejen till Boden på we träning. Jag vart  stolt över min tjej som gick in i transporten efter övertalning när vi skulle dit och på typ 2 min när vi skulle hem. Jag har ju lite bagage av svårlastade hästar eftersom jag stått och försökt lasta zäta i säkert 15 timmar på tre lastningar totalt. Så då blir jag extra glad när jag får en lätt lastad häst. Sen i ridhuset så skötte hon sig galant! Ridhus är hennes naturliga miljö just nu. Låter lite tragiskt men kommer man från ett försäljningstall så är det nog det man tränat mest på. Ute är fortfarande träd speciellt i blåst lite läskiga och så dom där människorna son verkar hoppa fram lite var stans. Men det tycker jag inte är nått problem hon behöver bara tid att vänja sig. Hon har lugnat ner sig väldigt mycket bara på 5 månader så om ett år tror jag inte hon bryr sig ett skvatt förutom när hon själv vill då.

Det var typ 8 hästar totalt i ridhuset och lite olika hinder på det. Inga problem tyckte tjejen som älskar människor och alla slags djur. Så vi hade inte kunnat få en bättre första tur. Nu längtar jag tills jag får åka iväg igen med henne.

Det har alltid känts lite som att det var jag och Barry mot världen. När jag först började sköta honom var jag blyg och försiktig. Sen tog jag det stora steget och köpte honom, det var en helt ny värld plötsligt skulle jag ha allt ansvar över denna häst. Vi har hunnit stå i flera olika stall med en massa olika människor. Hästtjejer är ganska så tuffa, tuffare än många tror och flera gånger har man blivit både överkörd och trampad på. Det var var bara att resa sig upp och fortsätta. Det var priset för att få ha en egen häst! Nu under dom två sista åren då det bara var jag och Barry igen efter det att zäta var tvungen att avlivas så har jag verkligen tuffat på mig. Idag är självförtroendet inte bara en roll jag försöker spela utan en del av mig. Barry är den största delen i mitt självförtroende när jag har stött på en utmaning har han ofta varit belöningen. Jag ska bära med mig honom i mitt hjärta och tillsammans ska vi klara allt precis som vi alltid gjort!

Dom två sista månaderna bodde Barry hos Lena med Bacon och Zorro. Han kom från lösdrift med massa kompisar men trivdes nästan bättre med lugnet i sin spilla i det lilla stallet med inte så många olika människor och hästar. Jag tror det passade honom bättre. Vi delade och hade honom halva tiden var och tanken var att han skulle bli Lenas i framtiden. Det kändes som en trygg lösning för mig så att jag alltid skulle kunna hälsa på han och han skulle ha ett långt och bra liv med Lena och Bacon. Drömmen om att få ha Barry hemma på en egen gård fanns alltid men var alldeles för långt bort. Barry var den finaste och bästa hästen jag någonsin kommer att ha haft.

Han var missförstådd av många som trodde han var en riktig sur gubbe vilket inte var fallet. Han var så otroligt rättvis, gjorde bara rätt när jag gjorde rätt. Han har lärt mig att rida som ingen annan häst hade kunnat göra. Han kunde alla knep i boken vars han nu hittat den?

Jag är otroligt tacksam över att jag har tjejen. Utan henne nu vet jag inte vad som hade hänt med mitt häst intresse. Kanske var det därför meningen att jag skulle hitta henne så jag inte skulle stå själv kvar.

Barry Malela var killen i mitt liv som alltid fanns där. Jag är så otroligt tacksam över alla minnen och stunder som jag fått dela med denna häst. Föralltid ska jag bära han i mitt hjärta.

Då blev man en häst rikare! Idag så skrev vi kontrakt och Tjejen blev äntligen min. Mycket spännande är på g. Från sommaren har jag även en stallplats i råneå så då flyttar Tjejen dit. Det är ett stort steg för mig som stortrivs i bensbyn men får jag välja mellan 5 min restid eller 30 min enkelväg så väljer jag ju så klart det första. Då får vi se hur det går för henne att stå på box, förhoppningsvis bra. Hade jag kunnat välja hade det varit lösdrift men då blir det längre till stallet. Så nu är Malin lite ego så ser vi om det kan bli bra för Tjejen också. Om inte så löser det sig.

Just nu står jag ju med två hästar dock inte den andra på heltid vilket är tur för då hade jag inte pallat. Jag är en person som helst har allt planerat, sen kan man ändra planen efterhand eller ja helst inte andra men jag kan själv göra det utan att jag stör mig på det. Haha ja min man kan ju bli lite galen på detta då jag har väldigt svårt för förändringar som jag inte själv kommit på.

Så nu har jag då iaf betat av lite på min ostrukturerade sida och har bara lite kvar så kan jag känna mig lugn igen. Om jag känner mig själv rätt så har jag hittat på en massa nya saker innan dess och då är det enligt mig lika kaos. Människan måste ju vara otroligt osmart ibland?

Mitt hästeri har nått nya höjder och ja jag vet inte riktigt vad jag ska tycka själv ens mer än att jag är fullkomligt galen. Allt består bara av en massa häst tänk hela tiden nu. Älskar hästar och känner mig som 14!