I sista minuten så ändrade jag mig och red lektion för Camilla i alla fall i söndags. Vad ska jag säga? Alltså det gick så bra, mitt stora leende satt där under hela passet och länge efter. Kanske fick jag en ny nyckel eller så ja jag vet inte. Barry var så sjukt fin och det beror väl på att jag verkligen börjat rida. Bara att tänka på det gör mig snurrig. Han gör allt jag ber han om ALLT!

Men jag hade inte väntat mig exakt så stor förändring bara av att jag började rida mer konsekvent utan att låta han svamla. Som att jag inte var redo för att allt skulle kännas lätt och hästen bara gör allt för en. Jag vågar inte rida, är det för att jag är rädd att allt bara rasar och sen är det borta? Att när det går så bra så måste det komma nått dåligt efteråt? Jag vet inte men det känns skumt i alla fall.  Blev jag ännu mer rädd för att misslyckas eller vad är det? Men jag kan ju aldrig misslyckas så länge vi har kul. För det är ju det ända viktiga..

Väldigt svamligt inlägg jag vet men det är så min skalle ser ut just nu.. Det här satte igång nått i min skalle och jag vet inte vad än. Kanske bara behöver smälta allt.

Som vanligt så är det hon bakom spakarna allt hänger på. Jag har ridit mycket barbacka på sistone, då sadeln och jag inte riktigt kommit överens. Men i veckan så föll allt på plats. Jag måste lära mig att vara bestämd och det gäller inte bara med Barry det gäller Demon också. Det måste jag redan från början ställa in mig på så vi inte måste hålla på å svamla en massa. I torsdags hade jag iaf koll på spakarna och oj så bra det gick! Helt underbar känsla när hästen själv börjar söka sig mot rätt form utan att man har nått i handen och man får massa frustningar. snacka om bekräftelse på att man är på väg åt rätt håll!

Imorgon är det lektioner igen men jag hoppar denna gång, red ju ändå förra söndagen så. Istället blir det backen och det ska bli sjukt kul. Bara åkt en gång i vinter med nya brädan så nu är det då dags när vädret är lite varmare.

Idag for jag och Barry ut på en underbar tur i skogen. Mycket snö tunga träd hängde ner över vägen så det blev perfekt för galopp intervaller. Finaste killen gjorde några riktigt snygga fattningar från skritt. På hemvägen fick vi till lite mer bakbens aktivitet och oj så stolt matte var! En snöslunga resulterade i super fin samlad trav. Märks tydligt nu att han är mer framåt med sadeln. Jag måste slappna av i sadeln och rida med sitsen för så fort jag slarvar och spänner mig så ökar han. Vilket inte är konstigt med tanke på att han nog uppfattar den som drivande. Däremot tror jag faktiskt att jag ska ha kvar den och sälja espaniolan. Det känns som att vi kommer fixa det iaf det ända som krävs är lite arbete.

Nä nu ska jag sova! Längtar så tills jag får rida imorgon. Efter stallet blir det att fara ut till storheden och kolla servetter,dukar och skedar till bröllopet. Här är man ute i god tid.