Shit vilken ångest jag har över första tentan som dessutom är idag. Brukar inte vara så nervös för grejer men det här tar verkligen alla pris! Har drömt mardröm om det inatt och ja det händer inte ofta. Känns som att det kommer gå åt h*vete.....

Nä nu plugga plugga plugga in i det sista..

En månad i skolan har bara sprungit förbi. Vad hände? Snart första tentan och nog är man lite nervös! Trivs iaf super bra med att plugga. Är så himla roligt att få lära sig en massa, hade man aldrig trott för några år sedan att det kunde vara roligt.

Stallet och Barry rullar på som vanligt där blir jag bara hungrigare efter kunskap. Dom senaste 5 åren som Barry varit min har jag utvecklats så sjukt mycket och åt helt andra håll än vad jag trott. Jag trodde att jag alltid bara skulle trivas med att skogs rida och träna lite så där på kul. Men nu vill jag verkligen utvecklas i min ridning och lära mig mer hela tiden.

Barry har blivit otroligt stabil i skritt och trav när man har honom på rätt ställe. Han springer fortfarande gärna iväg från jobb man kräver av honom för att komma undan. Men det gäller att vara snabb och hitta på saker så att han inte hinner hitta på saker själv. För nog är det bra jobbigt när matte helt plötsligt börjat få koll på saker där uppe och kan komma åt en. Inte som förr då man sprang runt och gjorde som man vill medans nån där uppe trodde att hon bestämde.

Har funderat mycket på sistone och har nu insett att det jag funderat på också är så som det ska bli. På nått sätt kommer det lösa sig till det bästa. Men det är jobbigt med dom här vuxna besluten man ska hålla på och ta. Var ju så enkelt när någon annan bara bestämde åt en.

Varför förändras man så mycket? Varför är inte det som jag tyckte var självklart förut självklart idag? Varför är saker som jag aldrig kunde göra förut saker jag funderar på idag? Varför är saker som var självklara förut inte det idag?

En vän till mig sa att det kanske beror på att jag nu är vuxen och därför vet lite mer vad jag vill med mitt liv. Men i så fall så innebär det ju att jag blivit en sån! En vuxen människa och det vet ju alla att dom vet ju allt! Då är det ju lungt för nu är ju jag ett vuxet barn och det borde ju betyda att det jag tänker är rätt. För barnslig tänker jag då aldrig sluta vara. Det är ju därför jag orkar vara vuxen!