Igår kom vi hem från riksgränsen. Kan ju inte påstå att vi hade tur med vädret... Var storm mest hela tiden kändes det som förutom några timmar på lördagen. Men på söndag ska ni veta då var det strålande sol hela dagen.. Då satt vi på tåget hem. Aja vi hoppas på mer åkning nästa gång.När det var bra så var det i alla fall riktigt roligt!

David bakar och plockar ur diskmaskinen medan jag slappar i soffan. Skönt med ombytta roller ibland. Hihi
Fyra arbetsdagar kvar å sen bär det av till fjällen igen jippie!! Den här gången får skotrarna följa med istället för brädan. Hela familjen plus många fler blir vi, dock inte fin vovven som får åka till Rosvik några dagar. Men han lär ju inte vara ledsen. =)

Trist med halt underlag men kan ju lika vara det nu då jag ända har pressat schema för att hinna allt. Så Barry blir lidande hur som helst, men det tar vi snart igen.

Bjuder på två bilder från gränsen som blev dom ända jag tog dess utom. (skyller på dåligt väder fanns inget att fota.)

Imorgon åker vi till riksgränsen sååå j*vla skönt att få vara lite ledig! Men så klart så fuckar min rygg upp sig precis idag. Jag brukar ha knutar men inte nån som har gjort så här ont. Mammi räddade situationen, så nu ska jag på massage och hoppas verkligen att det släpper. Kul annars att åka tåg i 6 timmar...

Har bestämt mig nu när jag bara har en häst ska jag försöka göra nått åt min rygg så kanske jag slipper det här igen.
Rid sugen som attans men det känns inte så smart just nu.

När livet hinner ikapp en...

Kroppen skriker efter att få rida! Är så jäkla sugen. Men känns inte kul alls att komma dit och veta att Zäta inte är där. Har inte varit dit än sen i torsdags är väl jobbigast första gångerna. Sen blåser det ju storm också så hade ändå inte ridit idag vilket gör det lite mer okej.

Hela tiden glömmer jag bort mig. Zäta väntar inte på mig idag, inte någon dag... Men vi ses igen det vet jag. Men inte gör det mindre ont för de..

På torsdag åker vi till gränsen och nästa söndag åker vi till gautosjö. Så det är fullt upp dom kommande veckorna. Men sen då ska vi bli fitta jag och Barry beach 2012 se upp!

I helgen blev det äntligen av att åka till mormor. På lördag for vi ut med skotrarna i det härliga vädret. Först försökte vi få Demon att hoppa upp på skotern men han skulle inte upp. Då ingen ids dra kälke så var det hans enda alternativ om han inte ville springa. Han sprang en halv kilometer sen lyfta pappa upp han framför mig så han satt i mitt knä å sen körde vi vidare. Han var lite skakis men vande sig ganska fort. På hemvägen när jag åkte med mamma så frågade jag bara han om han skulle springa å då hoppa han snabbt upp på skotern.

På söndagen åkte vi till backen och testade den för första gången. Helt klart en väldigt bra familje backe. Men knappliften är int så mysig när man åker bräda...

Här kommer en liten bildbomb från helgen och tidigare. Nu ska jag bli bättre på att fota och lägga in dom från mobilen.

Demon med hans adopterade leksak

Våra flickor myser

Sista bilden på min Zäta..

Om man kan säga att det känns jätte bra när ens häst har avlivats så är det precis så det känns.

Zäta var lugn och glad i stallet. Men när jag hämta in henne från hagen så gick hon sakta. Märkte även igår att nu när medicinen gått ur kroppen så var det inte riktigt samma pigga och glada häst som innan. Hon hade nog ont.

När lundman kommit så gick jag och hämtade henne. Hon var lugn även fast det blåste riktigt mycket. Allt gick väldigt fort och smidigt, var lite otäckt när hon ramla ihop. Men sen när han avblodade henne var det ingen fara. Jag satte mig brevid henne och tog farväl. Hon var så duktig min lilla ponny! Fick ett litet gnägg till farväl av henne när sista luften gick ur henne och benen ryckte till lite. Men då var hon ju så klart redan död. Ett fint avslut för oss båda.

Sov gott min fina, vi ses i nangilima.

Nu är det bestämt. Imorgon reser mina fina lilla ponny vidare till himlen. Känns så klart jätte tråkigt! Men det kommer bli till det bästa för oss båda.

Pga att Zäta är så pass rakhasig så felbelastar hon sina bakben vilket har lett till att hon blev jätte halt på vänster bak. Det hade kanske i framtiden kunnat gå att skritta, trava henne om man blev kvitt hältan. Förutsatt att hon aldrig vilade längre tid, då skulle hon få ont igen. Hon är även överrörlig i det bakbenet hon är halt på och så får det inte vara så hennes odds var små.

Därför blir detta beslut minst smärtsamt för oss båda.

Min älskade lilla ponny......