Om man kan säga att det känns jätte bra när ens häst har avlivats så är det precis så det känns.

Zäta var lugn och glad i stallet. Men när jag hämta in henne från hagen så gick hon sakta. Märkte även igår att nu när medicinen gått ur kroppen så var det inte riktigt samma pigga och glada häst som innan. Hon hade nog ont.

När lundman kommit så gick jag och hämtade henne. Hon var lugn även fast det blåste riktigt mycket. Allt gick väldigt fort och smidigt, var lite otäckt när hon ramla ihop. Men sen när han avblodade henne var det ingen fara. Jag satte mig brevid henne och tog farväl. Hon var så duktig min lilla ponny! Fick ett litet gnägg till farväl av henne när sista luften gick ur henne och benen ryckte till lite. Men då var hon ju så klart redan död. Ett fint avslut för oss båda.

Sov gott min fina, vi ses i nangilima.