Oktober var verkligen en helt otrolig månad på många sätt för mig och Barry. Det har hänt så mycket på en gång att jag blir alldeles paff själv. Öppnorna har varit svåra för mig att utföra. Jag har länge varit kvar i att jag inte kan och att det inte går. Nu kan vi och jag vet inte vad jag gör? Men öppna är det då. Så ja med nån kroppsdel eller flera så berättar jag väl detta för min häst. Ibland är det så fantastiskt underbart att ha häst!!

Vi dansar fram och det beror oftast på att jag sänker mina förväntningar till vad som är möjligt och då blir väldigt mycket mer också möjligt.

Jag vet typ int vad jag skriver, men vad spelar det för roll behöver komma ur bloggtorka och då måste jag få rensa ur lite först.

Hej svejs

Ett inlägg som jag skrev förra veckan men som inte gick att publicera då..

Det har varit mycket att göra senaste veckan. Tiden har bara flugit iväg. Som det känns som att den gör allt för ofta! I helgen missade jag trick träningskurs i skäret hade varit grymt kul att åka på med Zäta. Förutom det lilla problemet att hon mest troligt inte är så villig att gå på en transport. Så nu ska här tränas! Kan ju vara bra om hon kan det om det skulle bli kris nån gång.

I tisdags när vi tog en tur runt byn så red vi som vanligt den korta biten längs cykelbanan för att komma till andra sidan vägen. Då kommer det en cyklist och skräms så Zäta skenar på asfalten glider och går om kull. Jag ramlar av och sen kastar vi oss upp och där står Zäta med skrapsår. Nu verkar det ändå ha gått bra men klart man blir less och irriterad. Mest på att dom inte kan visa hänsyn för att sänka hastigheten utan kör som idioter på denna cykel och gångväg. Jag hade kunnat ta det om det inte var så att det tidigare gick en liten skogsstig där. Så jag anser att den biten får dom fan räkna med att det kan finnas hästar på. Dessutom handlar det om ca 60 meter eller nått sånt så det är inte en lång bit.