Såg en fantastiskt bra dokumentärfilm på svtplay "belleville baby". Den berörde verkligen och drog fram tankar och känslor som fanns långt där inne. Dom flesta kan på ett eller flera sätt relatera till känslan att bli lämnad. Den känslan är fortfarande en av dom som gör mest ont för mig.

En gång var det viktigare för någon att se världen. Att resa runt till olika platser för att fly från vardagen och faktumet att bli vuxen. Någon annan blev kvar, den någon var inte viktigt just då. En kontakt återuppstod för att sedan åter försvinna. Det gör ont att vara någon som blir kvar, det gör ont att vara någon som blir glömd. Rädslan för att bli lämnad blir aldrig glömd.

Nu har vi haft stock i avloppet sen i söndags. Idag kommer spolbilen och jag hoppas verkligen vi blir kvitt det idag. Man fattar inte hur lyxigt vi har det med avlopp och rinnande vatten tills man är utan det. Ett utedass känns lockande tänk inget stock kan det då bli där. :D

Underlaget har varit skit dåligt sista veckan och inspirationen försvinner mer och mer. Tjejen fick sin andra vaccination av grundvaccinationen igår så har ju lite anledning att vila henne då. Men nog vill jag ha sommar nu och bara få galoppera en massa med både Barry och tjejen.

Varför har jag inte kommit i kontakt med yoga tidigare? Det som är så underbart! Dom första gångerna så märkte jag stor skillnad i kroppen. Först gjorde det ont, skit jävla as ont. Nu har jag kommit till en punkt där jag bara blir mjukare och mer harmonisk i kroppen för varje gång. Igår kväll hade jag ont i nacken nej det hade inte blivit något yogande på några dagar. Ett snabb pass innan sängen gjorde susen. Huvudvärken försvann och jag sov som en prinsessa.

Efter kvällens pass i brändön så bubblande känslorna upp. Dom som jag gömt långt långt bak och vägrat kännas vid. Jag har innan trott att jag gömt mina känslor för andra att jag inte ville visa mig svag inför någon annan. Tills jag ikväll förstod att det är mig själv jag gömt dom känslorna inför. Jag har varit så rädd för att må dåligt och att vara ledsen att jag bara tryckt undan allt istället. Det känns som en lättnad även fast jag vet att det är lång väg kvar. Men någon stans måste man börja.

I lördags var det två år sen min fina älskade lilla ponny fick somna. Jag tänkte då att jag skulle vara stark för henne och inte visa mina känslor så att hon blev stressad. Ikväll föll bitarna på plats det var hon som var mitt stöd. Hon stöttade mig, det var hon som var stark och gjorde så att vi båda klarade av att hantera situationen. Hon var klar här hon ville inte ha ont längre.

Min tjej är verkligen världens bästa är så glad att denna häst kom till mig för hon gör mig så galet lycklig nästan alla dagar i veckan. Idag red jag ut trots storm, jag kan erkänna att idag funderade jag iaf en gång extra på om jag är riktigt frisk. Kom än en gång fram till att det är jag inte så självklart så trotsade jag blåsten. Tjejen har blivit så himla tuff och reflekterade mestadels inte ens att det blåste ute. För två månader sen så var hon ganska så mycket sprättigare. Hon svängde självmant in på en väg som vi tidigare aldrig gått på så jag uppskattade hennes nyfikenhet och det blev en rejäl plums tur. En sån där då Barry efter två tre meter hade sagt att detta går inte. Tjejen är inte den som bangar direkt utan hon kämpade på och verkade ha inställningen om du har sagt att det går så gör det såklart också det. Snacka om att jag efter 20 mins plums i skogen kände mig helt paff över hennes prestation. Det var ganska så djupt på vissa ställen och när man stannar och kollar hur hon verkar må så är hon helt oberörd?. Barry hade vid detta tillfälle varit helt övertygad om att han inte längre kan stå upp för att han är så trött typ. Hon är helt otroligt uthållig och har ett otroligt driv. Tur att jag inte är en tränings narkoman utan den mer försiktiga typen annars hade vi nog inte kompletterat varandra lika bra.

Har även lagt märke till när jag ser hästar av olika slag så har jag helt plötsligt från att tycka att skäckar är typ det fulaste som finns till nått alldeles jätte fint. Haha snacka om att man är partisk!