Två barn

Jag har fått två barn. En enorm tacksamhet svallar över mig, två stycken är fler än inga alls. Kanske får jag fler, kanske får jag inte det.

Knytet som kom först får jag bara bära med mig i hjärtat, men det är inte så bara. Tiden med honom i magen var en speciell och viktig tid som gav mig mycket. Jag kände en villkorslös kärlek till honom som jag aldrig känt innan. Jag var naiv och lycklig, spydde som en gris gjorde jag också. På något sätt fanns det inte riktigt i min värld att något kunde gå så fel. När beskedet om att något var fel kom kickade modersinstinkten i till tusen. Jag skulle skydda mitt älskade barn mot allt, det skulle bli bra. Och vet ni det blev bra. Han slapp ett liv med smärta, ett liv kantat med operationer. Idag vet jag att rätt beslut togs, att vi gjorde allt vi kunde. Den livliga pojken som bara fick leva i magen hade varit tvungen att ligga kopplad till slangar och maskiner. Han hade inte kunnat springa och busa som hans ben ville. 

Jag tror att saker händer av en anledning. Att det finns en mening med allt, eller iaf med mycket. Jag är tacksam att just jag fick bli knytets mamma. En stor sorg bär jag på, men precis som med alla barn finns det också en otrolig kärlek. På jorden eller i himlen spelar ingen roll, för alltid finns han i mitt hjärta. 

När Tuva föddes var hon väldigt efterlängtad. Jag bar på dubbel kärlek som bara väntade på ett barn jag kunde bära i min famn och överösa den med. Men med graviditet nr 2 fanns en oro. Skulle det ofattbara hända igen? Skulle jag få ta med mig mitt barn hem denna gång eller inte? Hela graviditeten höll jag andan, vågade inte riktigt vara lycklig fullt ut. Som att det skulle göra mindre ont då om allt inte gick bra. Tuva är en otroligt klok tjej och hon lär mig så mycket om kärlek. Hon längtar efter ett syskon, en dag ska jag berätta för henne att hon alltid burit honom med sig. För jag vet att han finns där och jag tror storebror alltid finns och vakar vid Tuvas sida.

Åter igen, jag är tacksam. Tacksam över att jag fått föda två barn. Tacksam över att jag fått bära ett barn i min mage två gånger. Känna deras sparkar och rörelser inuti mig. Ha dom liggandes på mitt bröst efter förlossningen. Det är speciellt och jag önskar det aldrig ogjort, om än jag bara kan krama en av dom och hålla henne i famnen. 

Knytet och Tuva ni är så viktiga för mig och kommer alltid vara! Mamma älskar er 🖤