Mycket tankar och känslor i Malin skalle just nu.. Jag har fått en vana av att skjuta bort det som känns jobbigt och inte låtsas om det. Skriva om det går bra. Men att berätta för någon gör det mer verkligt.

Igår reds det lektion för Anki. Jag på Zäta och E på Barry. Det gick bra för dom sist nämnda E är ganska grön inom kraftskapande så det blev grunderna.

En del av mig har alltid vetat att jag och Zäta inte kommer kunna göra allt det jag önskat tillsammans. Men det spelar ingen roll för det viktigaste för mig är att jag får vara med henne, ett stort plus i kanten är att jag kan fortsätta rida henne. Jag tar det bara så hårt när jag får det svart på vitt även fast jag visste det redan när jag köpte henne. Men jag kommer ändå alltid drömma! Även fast drömmarna aldrig blir verklighet.

Men samtidigt så är det int världens undergång som det låter.
Jag tar saker hårt, kanske hårdare än vad dom är..